Posted in Tidigare

19 – 25 Feb: Karin Nordgren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I viss mening kan man säga att Karin Nordgrens konstnärsskap undersöker abstraktionsprocessen i sig självt.

Tillvägagångssättet är centralt i Karins arbete. På ett intuitivt och samtidigt nästan vetenskapligt avskalat sätt, sker undersökningen av hennes inre relation till ytan, formen och det rumsliga. Rummet blir ett slags axiom utifrån vilket den slutliga installationen växer fram.

Slående i Karin’s arbete är kopplingen till naturen, kanske just för att den vid första anblick reducerats både konkret och som direkt referens i hennes verk. Det som inte uttalas blir oerhört närvarande. Valet av material, färg och valör till installationens element är noga utvalda för att möta det avskalade uttrycket som man direkt förstår är mycket viktigt.

Karin Nordgren är född och uppvuxen i Lövånger, Västerbotten. Hon har en gedigen konstnärlig utbildning bakom sig, bland annat konstskolan i Umeå, Masterutbildning på Konstfack i Stockholm och Kunsthögskolen i Bergen. Bland en rad grupputställningar kan nämnas några; Svenska ambassaden i Tokyo 2008, Liljevalchs vårsalong 2011 och Sapporo, Japan 2014.

Det skandinaviskt enkla genomsyrar formspråket, det ljusa dominerar med inslag av distinkta svarta och mörkare toner av blått. En jordton här och där gör att kopplingen till den västerbottniska naturen är ofrånkomlig. Ljusa och lätta valörer möter mörkare valörer. Yta möter form. Kvadraten som både ritas upp på en yta och på ett annat ställe i installationen gestaltas fysiskt genom en bit urklippt papper. Den klassiskt avbildade kuben kontra dess omöjligt exakta fysiska motsvarighet. Med en skicklig enkelhet göms på så vis de klassiskt urgamla filosofiska funderingarna över begrepp som oberoende fysisk verklighet och abstraktionens dilemma i en högst personlig kreativ process.

Med det audiospår av Karins röst där hon sätter ord på den intuitiva processen som leder till installationens slutgiltiga komposition anar man att det verket till slut behandlar på ett högst direkt sätt är våra allra innersta subjektiva och trevande försök att förstå och se vår koppling till det yttre rum vi befinner oss i, oavsett om det rummet utgörs av en konsthall, en västerbottnisk myr eller själva universum som sådant.

/Ingvar Svensson